Öron-, näs- och halssektionen, Universitetssjukhuset Örebro

Förekomsten av kronisk bihåleinflammation är ca 10% i Europa och leder till en betydande sänkning av livskvaliteten för patienten. Sjukdomen kännetecknas av olika grader av nästäppa, nässekretion, nedsatt luktsinne, tryckkänsla och värk i mer än 3 månader. Ibland förekommer näspolyper vid sjukdomen. Behandlingen består framförallt av olika lokalbehandlingar av nässlemhinnorna för att dämpa inflammation och svullnad och inte sällan behövs så småningom kirurgi.

Orsaken till sjukdomen är inte klarlagd och olika faktorer tycks ha betydelse. Man finner inte samma bakterier som i käkbihålan vid akut som kronisk bihåleinflammation. Intressant är att man har ser att vid kronisk bihåleinflammation finns hög förekomst av Staphylococcus aureus (S. aureus) i käkbihålan vid odlingar men bakterien finns sällan i bihålan hos friska individer. Friska individer däremot är i ca 25% bärare av S. aureus i näsöppningen och bakterien räknas här som en del av normalfloran och harmlös, men bakterien har också en potential för en mängd virulensegenskaper som ger sig till uttryck i bland annat enterotoxinproduktion. Dessa har superantigena egenskaper vilket då ger en massiv aktivering av immunförsvaret.

S. aureus kan alltså både förekomma i tyst bärarskap naturligt eller orsaka allt från mild sjukdom till mycket allvarlig akut sjukdom. Det finns forskning som tyder på att S. aureus har betydelse vid andra kroniskt inflammatoriska sjukdomar t. ex. astma och hudsjukdom. Betydelsen av S. aureus som orsak till inflammation vid kronisk bihåleinflammation är inte klarlagd, men det finns studier som tydligt indikerar en betydelse och då framförallt vid varianten med näspolyper.

På kliniken pågår flera forskningsprojekt med syfte att bland annat på olika sätt studera S. aureus betydelse vid kronisk bihåleinflammation. Olika fynd från friska personer och patienter med kronisk bihåleinflammation jämförs.

Ulrica Thunberg, Svante Hugosson, Amanj Saber

Fotokemisk tumörbehandling

Klinisk forskning i patientbehandlingar med utvecklande av nya behandlingsmodeller med specialgjorda applikatorer för att kunna behandla svåråtkomliga områden i mun, näs och svalg.

Studier av Deltoaminolevulinsyra (5-ALA) på slemhinnan med ett speciellt plåster.

Utveckling av en ny grupp läkemedel för fotokemisk behandling, som kallas oximer. Egenskaperna studeras på celler och i pilotförsök. Resultaten hittills kan ge möjlighet till fotokemisk behandling av större tumörer och med mindre biverkningar.

Elektrokemisk tumörbehandling (avhandlingsarbete)

Patientbehandlingar: Kliniska studier har genomförts på hudcancer och öron-, näs - och halscancer. Resultaten är mycket goda.

Studier på cellnivå för att studera effekten av högspända strömpulsar på celler i cytostatikalösningar. Avsikten är att visa på skillnaden i mortalitet efter behandling på maligna och benigna celler.

Via Centrum för huvud- och halsonkologi har ett forskningsprojekt initierats i samarbete med Universitetet i Karlstad. Syftet är att bedöma nyttan av kontaktsjuksköterska för patienter med huvud- och halscancer. Detta ligger i linje med den nya nationella cancerstrategin.

Forskning bedrivs i ett doktorandarbete kring orsaker och behandlingsmodeller för förträngningar i luftstrupen.